'

Vaknar på morgonen av att någon sitter på sängkanten. Kristina.
Tyst, säkert i fem minuter, bara kollar på varandra.
"Drömmer jag, eller?"
Inget ord.
- Varför är du så tyst? frågar Sara tillslut.
- Vet inte. Lyssnar på tysnaden.
Sara suckar, slänger kudden på henne och lägger sig ner. Ligger ett tag och funderar. Går snabbt upp igen, och frågar.
- Föresten, vad gör du här?
- Alltså äntligen frågar du.
"Ja, och kan du svara på frågan tack?"
- Jesper är död.
- Är det 1a april idag eller?
Kristina kollar seriöst på henne. Den dära seriösa blicken som man bara får några gånger.
Sara förstår, sätter sig chokad i sängen och bara kollar fram mot vägen.
"Men hur? vad fan har hänt"
Inget ord, kan inte få ut sig. Tysnaden kommer tillbaka. Lika tyst som i början. Sara vänder tillbaka, kollar på henne. Kristina förstår hennes blick.
- Han.. typ.. sista orden han sa var faktiskt ditt namn.  
"Mitt namn? Hur dog han"
- Han.. Hoppa framför ett tåg.
Sara svarar inte, men jag förtsår inte. Hur kan han dö, när jag prata med honom senast igår. Den overkliga känslan.
- hahaha..
Sara kollar på Kristina.
- Vad är det som är så kul?
- Jag skoja, ler Kristina och hoppar på Sara.
- Fan vad taskigt!
Kristina börjar skratta och kiklar Sara.
- Riktigt onödigt..
- Skulle bara se om brydde om honom.
Sara tvekar.
- Faktiskt, jag bryr mig inte om han skulle dö. Bara bli lite chokad.
- Yeah right! Du skulle gråta tills tårarna blir till ett hav!
- Nej!


Efter några dagar, efter tre fester och ingen tänkte på Jesper börjar hon tänka tillbaka. När hon var nykär och det var examen. Hur lycklig hon var att just hon.. Att just hon hade honom som hade henne. Men nu är det slutet av Juli och hon kommer inte få tillbaka honom. Inte i nuläget iallafall, hur hon tvekar att han är falsk och har också varit otrogen.

Lutar sig mot stolpen som står bredvid busskuren, kollar på folk som går på andra sidan gatan. Hur alla är så stressade, ingen ler och ingen är trevlig.
"Jävla stockholm."
Ser att Viktoria kommer springades mot henne. Sara kollar på klockan, en kvart försen.
- Varför drygar du alltid dig?
- Men hallå? Ska ju träffa Gustav idag, kan inte vara ful då!
- Killar är inte så ytliga som folk tror.
- Tsss!
Sara ler lite smått. Väntar på bussen som kommer en minut. Dem ska till förorten Solentuna. En fest som tydligen alla ska till.
Sara börjar tänka, vänder kroppen och huvudet mot Viktoria och ser fundersam ut.
- Varför i helvete tog vi inte tåget som går om fem minuter?
Viktoria kollar på klockan. Bara några meter till slussen.
- Hah! Smart, vi åker tåget. Det går snabbare.
Sara nickar och tar upp SL-kortet ut väskan.
" Solentuna.. Varför har man ens fest i ödet egentligen?"
Dem tar tåget som kommer precis när dem kommit ner på perongen. Sätter sig och kollar ut igenom fönstret.

- Kom, säger killen och tar Saras hand.
Dem går förbi folk hand i hand tills han öppnar en dörr.
- Så vad var det du tänkte visa mig?
Han ler mot henne och pussar hennes läppar, drar tillbaka håret slänger sig i sängen.
Sara suckar, lutar sig mot dörrkanten och händerna i kors.
- jag har kon..
Sara avbryter.
- Nej, jag tänker inte vara i samma säng som dig, säger Sara och vämder sig om.
- Men Sara, vad fin du är idag, kom tillbaka.
- Filip, tack ska du ha men vet du vad? Du är ful och äcklig så du kan dra.
- Hei! Det där är ju fan från Markollio.
Sara bryr sig inte om hon tog en text från "Markollio" hon går tillbaka till dem andra. Lisa står i ett hörn med en kille, Kristina hångar, Alexi raggar. Men Viktoria sitter själv i soffan och kollar ledsent ner i glaset.

- Ingen Gustav här än?
- Nej.. Han kommer väl snart.
Sara kollar på klockan, kvart över tio. Han brukar faktiskt vara ganska sen. Men han brukar iallafall säga till Viktoria om han kommer eller inte.
- Har du smsat han?
- Han svarar inte.
Att få dissen av en annan kille, nog det värsta. Det förstår Sara. Hon vet själv hur det känns när någon ingonerar. Hur liten man känner sig och att det känns att inte ingen vill ha henne.
- Han kommer svara.
Mobilen låter till och Viktoria har fått ett sms.
" Jag är här nu, kom ut:)"
- Det är han, jag ska gå ut, säger Viktoria och ställer sig upp och ler med ett stort leende på läpparna.
Hon tar platsen i soffan och kollar ner i glaset tills hennes mobil börjar låta.
"Hej.. Är du i Solentuna? Jag tänkte komma. Vill prata." (från Jesper)
Sara svarar:
"Hej. Jo det är jag. Jag vill också prata med dig."

Hon öppnar dörren, ser hans fina leende. Hans snygga hår, ögonen som glittrar och hans stil. Snygg blå shorta. helt jävla perfekt. Sara kunde inte måtstå. Hon hoppar på honom, kramar honom så hårt hon kan och lutar sig bak. Ställer sig nämre honom, och kysser honom.
" Jag kan inte måtstå honom"
- Du betyder så mycket, viskar Sara.
Jesper håller om henne, vill aldrig släppa taget om hennes midja. Den perfekta kroppen, hennes mjuka läppar. hennes långa lockiga bruna hår och ögon som kristall.
- Och du får mig, svarar Jesper.
Släpper varandra och går ut till skogen. Sara sätter sig på en sten. Kollar på han.
- Vad var det du ville säga?
- Jag saknar dig som fan och vill ha tillbaka dig.
- Du har redan tillbaka mig.
Hon kollar bort, håller på med håret.
Hon ser något i skogen, inte så långt ifrån.
- Jesper, vafan är det där? frågar Sara och ställer sig upp och blir rädd..