29-6-13

sisa kvällen i dalarna, kommer sakna mor - och farföräldrarna mina men skönt att få komma hem. borta bra men hemma bäst. har precis packat klart och resten av kvällen ska njuta av min ledighet. pussar och kramar
vardag | | Kommentera |

friday

underbart väder i dalarna. kom nyss hem från en lång pw och nu väntar jag på mat. det ska serveras grillat, för gott alltså. imorgon är min sista arbetsdag, så himla skönt! på söndag möts jag av mamma och viktor på flygplatsen och på måndag ska jag sova över hos linn ♥ ta igen allt som vi har missat dessa två veckor. annars är jag hur glad som helst. ringde min bror och undra om han kunde läsa upp mina betyg, allt var högre än förväntat. vilken rolig överraskning, och betygen är jag grymt värd så mycket som jag har pluggat detta läsår.
vardag | | Kommentera |

vad är det ens

igårnatt fick jag en fråga som har stannat på näthinnan, "beskriv kärlek med dina egna ord". jag svarade att det inte finns några ord för kärlek och håller fortfarande kvar vid det. men idag jag har gått runt och funderat, inte på kärlek utan hur andra uppfattar kärlek. alla tänker olika så när jag kom hem börja jag söka runt. de flesta skriver fina kärlekstexter, beskriver kärlek som fjärillar i magen eller att kärlek är när man skrattar tillsammans tills magen knappt orkar hänga med längre. visst, kärlekstexter är fina men det finns inga kärlekstexter som kan förändra mina känslor. förstår ni hur jag menar? finns ingen som kan röra eller se dem, bara jag kan känna. jag  uppfattar kärlek ganska annorlunda mot det jag läst. jag har aldrig varit speciellt romantisk, jag är tvärtemot. har ett ganska iskallt hjärta och har svårt att öppna mig, speciellt när det kommer till kärlek. men det kanske bara är så för att jag vill vara trygg. jag vill inte att jag själv ska kunnas öppnas så lätt som en ytterdörr. jag vill att andra ska finna, finna min romantiska sida. så när jag känner att personen har gjort det är jag tryggare än någonsin. släpper in personen och bjuder på mina romantiska stunder. men egentligen var det inte det jag ville skriva om. jag vill skriva om känslan, känslan som inte går att skriva om. jag går tillbaka till fjärillar i magen. det är något som uppstår, iallafall för mig, när man träffar den dära speciella personen för första gången. jag minns det bra idag även fast allt annat från den kvällen är en dimma. jag befann mig i en främmande stad, andades in främmande luft och jag var omringad av främmande personer. vet inte om jag kan beskriva min nervositet jag hade då, men jag kan ge det ett försök. jag ville kräka upp alla mina inre organ så jag inte skulle behöva vara så nervös. speciellt magen ville jag få bort, för det var där fjärillarna bodde. det är det bästa sättet jag kan beskriva hur nervös jag var. skulle äntligen få träffa den dära killen som jag hade pratat med i flera månander. han som bodde femtio meter ifrån mig men aldrig vågat fråga. med lite hjälp av alkohol kunde jag äntligen knäcka ut mig det, om han ville träffa mig i den främmande staden. längst inne någonstans i mitt tomma huvud ville jag att han skulle säga nej, så jag skulle slippa vara nervös, jag klär mig inte i nervositet. när han svarade började de där fjärillarna i magen som folk alltid har beskrivit flyga runt. först skulle jag gå själv, men som tur var dök en vän upp. med lite hjälp av övertalning kunde jag få med mig henne en bit. jag hade köpt ett cigarettpaket, marlboro gold, även fast jag inte röker. efter varje tjugo meter gav jag henne en ny cigarett så hon skulle följa med en bit längre så jag skulle slippa vara nervös själv. hon pratade om saker som gjorde att jag helt glömt bort vad jag egentligen skulle göra. vi skratta, vi var fulla och vi var okända personer för andra. tillslut efter tre kilometer sa hon att hon ville vända och då höll jag på att svimma. jag kom precis på vad jag egentligen skulle göra. hade glömt bort tiden och glömt bort platsen var vi skulle ses. hon vände och jag stod där som ett frågetecken. jag ville följa med henne och fortsätta skratta men jag var allt för nyfiken på den mystiska killen. när jag började kolla runt omkring mig var jag i en park, kärleksfulla par gick runt och jag önskade att jag också kunde vara så trygg med någon. att silppa träffas för första gången, att det redan var över. sen kom den där känslan, känslan som jag inte kan beskriva. jag tror jag föll ganska snabbt. han stod trettio meter längre fram vid en damm och väntade. han hade inte sett mig än så jag hann fixa till håret. allt släppte när vi fick ögonkontakt, all nervositet. jag insåg direkt att med honom skulle jag känna mig trygg så det fanns inget att vara nervös över. vi pratade med varandra som att vi vore gamla vänner. han berättade om sin kompis som hade förstört stortån och jag berättade om min kompis som var alldeles för full. vi skratta, vi var fulla och vi var okända personer för andra. eftersom vi båda hade gått på samma skola kunde vi göra narr av gamla lärare. vi hade mycket gemensamt, men vi var olika, som en röd och en vit del av en magnet. fast annars skulle vi aldrig heller gå ihop. efter vår promenad stannade vi framför mitt hotell, det kom bara naturligt ut från min mun och jag undrade om han ville följa med upp. det kändes som om jag var med i ett avsnitt av sex and the city, vill du följa med upp.. det hände ingenting, vi såg en film om eminem och bara prata. det var det enda som behövdes för vi båda visste utan att behöva säga något. det var nog blickarna och leendet till varandra. vi blev bästa vänner på en natt och ni vet vad man brukar säga. först kommer vänskap och sedan kärlek. det var precis så. jag har aldrig varit tryggare med en person, men jag har aldrig behövt säga det för han vet. han vet. och jag vet. det är det som är det viktigaste, att vi båda vet utan att behöva säga ett ord. kärlek ska inte behöva förklaras, det är inget som ska behöva höras och ingenting som ska behöva synas som jag tidigare nämnt. det räcker med en lång kram och ögonkontakt så vet man precis vad den andre skulle säga om det fanns ord för kärlek. 
Upp