Kapitel 11 » Du&jag

Vaknar den tidiga morgonen, första skoldagen. Gud vad alla kommer kolla på henne. Nu vet alla vad som hänt. "orkar jag verkligen?"
Känner hur tungt det är att gå upp från sängen, vill bara sova en stund till. Börjar rysa, småkallt i rummet.
Tar på sig ett par ljusa jeans och ett nytt linne från gina trico, som det står "New York" på.
Hör mobilen ringa, går till sängbordet där mobilen ligger och ringer. Ser vem det är "Anders."
Lägger ifrån sig mobilen, men kan inte sluta kolla på den.
Känner tvekan, hinner hon? Ska hon svara? Hon tar upp mobilen, känner hur nervös hon blir. Men hon svarar med hes röst.
- Hallå.
- Hej Sara, det där som hände.. Säg inget till Jesper.
- Okej, men.. Jag vet inte om jag kans..
Han avbryter.
- kommer inte bli något, även om jag vill. Men tänk på Jesper.
Sara suckar, säger ett kort hejdå och lägger på.
Hon blir ledsen, vet att hennes älskling bara försvinner sakta bort från henne. Hur det känns att förlåra en kille man verkligen gillar, det går inte at förklara. När man inte kan ta tag i det man vill ha. Som om man bara luftet, kan inte få grepet. Hemskt men verkligheten.
"Välkommen too the real world"

Går igenom korridorren, många skrattar och är glada för att träffa. Vissa kollar på henne när hon går förbi. Som om hon gjort något, ögon, blickar och fnissar. Det kan inte bli en värre dag. Eller jo, tills hon ser honom. Han hon älskar, han som försvinner sakta.
Sara går saktare, ler lite. Men han ingonerar henne och ser surt på henne och går förbi snabbt. Hon andas ut, böjer lite smått på ryggen. Rakar upp den igen och ler. Eller försöker. Sen ser hon Jesper komma fram till henne. En kram och en kyss. Säger hur hon mår, att hon inte hört av sig på länge. Svarar att hon inte haft tid. Och varit med vänner som behövde henne, speciellt Alexi.. Men det ska hon inte tänka på.
- Föresten.. Har du sett Alexi?
- Ja, hon står i fyr-korridorren.
Sara ler och ger han en snabb puss. Går vidare och ser Alexi sitta på en bänk med Elin och Zena. Går lite snabbare och är snart framme vid dem. Hon ställer sig framför dem, Elin kollar upp. Ler åt henne. Men Zena dissar, hon hatar rent ut sagt Sara. För att Zena också varit ihop med Jesper, ja.. Hon hade tydligen inte gått vidare.
- Alexi, måste prata med dig. Seriöst snack.
- Visst, svarar hon och ler åt henne.
Dem går runt hörnet,  Sara börjar prata om allt som hänt. Alexi frågar om Anders, hur hon mår. Det var helt enkelt år sen dem hade träffas.

Efter en kvart pratande säger dem hejdå till varann och går åt olika håll. Alexi hade bytt klass för hon inte ville gå samma matte-grupp som sitt ex. Visst, lite barnsligt. Men dem hade varit tillsammans sen 7an, skulle kännas konstigt för båda att inte kunna kyssa varandra längre, eller hålla om varann. Sara förstår, förstår hur det känns att träffa någon utan att få kyssa den. Det är helt värdelöst. Hemskt och en mardröm fast verklighet. 

Sätter sig bredvid Lisa, ingen i klassen är speciellt glada förutom lärarna. Dem ska alltid vara glada på första skoldagen. = Åh det är så kul att det har börjat om igen?=Det enda dem säger i minst en halvtimme när alla andra halvsover och bara svarar med ett Mmm. Sara svarar inte ens.
Lärarna är jätteglada över hennes förändring. Hur hennes betyg har ändras så bra, från G till VG i matte, IG till G i idrott. Grymt svårt att bygga upp betygen så lätt som hon gjort. Hon har till och med fått VG i svenska som hon haft IG ett starkt IG i. Men det kanske är för att hon har flyttat till sin mormor.

Ja, nu undrar ni säkert hur.. Det började med att hennes mamma gjorde så hon mådde dåligt. Hon sa massor med saker till henne, som typ: "Dum huvud. du är fett, ingen ide att du lever kossa" och massor med andra kränkingar. Hennes pappa var aldrig hemma och hade en hemligaffär med någon på jobbet. Och hennes mamma fick veta på det blev hon helt sjuk, depreation var en av dem saker hon fick. Hon kunde helt enkelt inte ta hand om ett barn. Och så var hon gravid, men hon valde att ta bort barnet. Så Sara mådde inte bra, när hennes mamma bara kollade på tv och gav henne kränkingar att det alltid var hennes fel. Hon flyttade till slut.

(tillbaka till där vi var)
Sitter själv i korridorren, ingen är där. Alla har lektion, det faller en tår.
"kommer aldrig få den jag vill ha"
Snuftar och känner att en kall hand tar tag i hennes axel. Vänder sig om, där står han. Blont hår, ilgröna ögon och hans leende. Hela han är perfekt, kan inte bli bättre. Bara hon får ta i hans hand.
Vågar hon, vågar hon ställa sig upp och kyssa han i skolan? Där vem som helst kan se dem.
- Mår du bra..?
Hon ställer sig upp, sätter fingret mot hans mun. Smeker lätt, ställer sig närmre han. Han kan inte motstå hennes varma kropp. Han håller om henne, hon kan inte motstå hans läppar. Vinklar huvudet lite och kysser honom. Som en film, det perfekta tillfället.
- Vafan Sara..?
Hon hör en röst hon känner igen.  Släpper taget om Anders.
- Nej. Det är inte som det ser ut..

| |
#1 - - Olivia:

Åhh jag älskar berättelsen!

#2 - - kajsa:

SKRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIV MER :D

#3 - - e:

OMGOMGOMGOMGOMGOGMOGMG SLUTA INTE!!! du är ju skit bra maja!(Y)

#4 - - Anonym:

fortsättt!!!! ;)

#5 - - i:

DU MÅSTE SKRIVAN NUUU

Upp